Allmänt #familj, #livet, #släkt

Att lämna spår efter sig!

Alla vill väl lämna ett spår efter sig när man inte finns längre. Att man blir ihågkommen för något. Det kan vara allt från något man gjort i arbetslivet, karriär, eller varit flitig i föreningslivet. Men framförallt tror jag att man vill bli ihågkommen som person, som människa och som medmänniska. Att man varit viktig för någon annan, betytt något. Att det helt enkelt finns ett spår efter en...
 
 
Och något som jag tänker mer och mer på, framförallt nu när jag skall få ett barnbarn, det är vad kort tid vi finns på denna jord. Och hur fort vi blir bortglömda. Jag vet vilka mina mor och farföräldrar var, förutom morfar som dog innan jag föddes. Men deras föräldrar vet jag inget om. Det är ju mitt ursprung också. Man hör mamma och pappa pratar, och berättar gamla minnen och historier om släkten, och det är ju väldigt intressant. Mitt behov av att veta mitt ursprung har blivit starkare ju äldre jag blir. 
Med mina föräldrar försvinner också alla deras minnen. Jag har bestämt mig för att försöka skriva ner deras historier, så att jag  kan berätta det vidare för mina barn och barnbarn. För det är en skrämmande tanke att tänka att mina barnbarns barn kanske inte vet vem jag var, att man bara försvinner i glömska. Och sen är det mina barns uppgift att i sin tur berätta det vidare. På så sätt så lever man vidare i minnena, och det är också av respekt för sina förfäder, för att deras historia och kamp inte varit förgäves, utan att deras livsöden blir berättade.
 
Ibland när jag går på kyrkogården, så läser jag på gravstenarna. Tänker för mig själv, vad har dom varit med om? Vad döljer sig bakom namnet på stenen?
Tänk när man själv bara är ett namn på en sten på kyrkogården. Visst är det en tröst att veta och hoppas att mitt barnbarns barnbarn får veta lite om mig, att jag inte bara är ett namn på stenen där dom kanske lägger blommor då och då.
 
Jag undrar vad mina nära och kära kommer att minnas av mig? Vad har jag lämnat för spår hos dom, vad har jag gjort för avtryck? Och vad vill jag bli ihågkommen för? Det får jag nog fundera lite på...
 
Vad vill ni bli ihågkomna för?
 
 
#1 - - Malin:

Bli ihågkommen för något.. en stor fråga...
Har nog inte tänkt helt klart än men mitt spontana svar är att jag behöver inte bli ihågkommen för något. Men om de som blir mina efterlevande väljer att ibland berätta ett minne om mig och då gör det med värme i rösten. Då är jag nöjd :)
Hoppas du har en fin kväll!

Svar: Det är sant, att bli omnämnd räcker:) Ha en skön kväll du mer!
Eva Wersch

#2 - - Linnea:

Det är så sant det du skriver. Som tex min pappa. Det är ju min uppgift att vår son får reda på vem han var.. usch man har inte riktigt tänkt på det. Att man ska berätta hur han var utan att sonen får träffa honom..

Svar: Ja, det är mycket blivande barnbarnet som har gjort att jag tänkt mycket på detta♥
Eva Wersch